Anders Borg har skrivit en mycket intressant
bok om sin tid i politiken med den enkla titeln Finansministern. Det är alltså
inga memoarer, utan begränsar sig i huvudsak till tiden från att Anders Borg åter
började arbeta för Moderaterna efter valförlusten 2002 till valförlusten 2018.Det är en bok som skildrar vad som gjorde att Moderaterna kunde komma tillbaka efter valförlusten och bygga ett trovärdigt alliansalternativ. Det blir därmed också en bok som påminner om vad som saknas i dagens Moderaterna. Att ta till utgångspunkt inte vad som låter bra eller är ideologiskt ”rätt”, utan vad som faktiskt fungerar för att lösa verkliga samhällsproblem. Idag har Moderaterna återgått till att presentera utspel som möjligen låter bra för en del, men som faktiskt inte löser verkliga problem.
Att läsa beskrivningen av hur den ekonomiska krisen hanterades och få Borgs perspektiv är väldigt upplysande. Inte minst i skildringen av hur olika han upplevde att Lettland bemötes jämfört med till exempel Grekland. Och även i skillnaden i attityd från regeringarna i de båda länderna. Erfarenheten får honom landa i slutsatsen att Sverige bör stå utanför EU:s bankunion, så länge vi inte är med i euron. ”Små länder från Nord- eller Östeuropa ska inte göra sig några illusioner – spelet är riggat”.Det är också intressant att ta del av de frustration över att myndigheterna inte gör som regeringen vill. ”Alla reformer som bygger på att stora organisationer…ska ändra sitt agerande riskerar också att förloras i svårigheten att styra en myndighet som regeringen har liten direkt kontroll över”, skriver Borg med anledning av hur Försäkringskassan agerade
.
